I de flesta fall är svaret på den frågan nej. Kaniner badar inte i det vilda utan håller sig rena på andra vis. De putsar och rengör sig själva och ägnar mycket tid åt pälsvård. Om du håller minst två kaniner tillsammans kommer de dessutom att rengöra varandra och hjälpa varandra med ställen som är knepiga att komma åt själv, till exempel öronen.
Kaniner tycker generellt sätt inte om att badas eller duschas och det är inte heller nyttigt för dem såvida de inte är sjuka och en veterinär rekommenderar att de ska badas.
Säkerställ att din kanin lever i ren miljö så kommer den att hålla sig själv ren, såvida den inte är sjuk eller skadad (och då ska den tas till veterinär).
Om kaninen har fått bajs eller annan smuts i rumpan och verkar ha svårt att få bort det på egen hand kan man varsamt torka bort det med en våt trasa.
Om detta inte räcker (t ex för att smutsen har hunnit torka in) kan man behöva sätta kaninen i en grund balja med vatten. Det ska absolut inte vara ett djupt bad. Ha inte i mer vatten än vad som är nödvändigt för att du ska kunna lösa upp smutsen och tvätta rent ordentligt.
Alla kaniner, även korthåriga, släpper ifrån sig hår – precis som vi människor. Vi rekommenderar att du borstar kaninen regelbundet med en kaninborste för att få bort det lösa håret så att det inte fastnar i pälsen eller smutsar ned buren. Kaninen kommer dock även att putsa sig själv (och eventuell kaninkompis i buren).
Så snart man får hem sin kanin bör man börja vänja den vid att man pysslar om den på olika vis – inklusive varsam borstning och att du plockar bort lösa pälstofsar med fingrarna.
Hos onaturligt långhåriga raser är det extra viktigt att man borstar ofta, eftersom sådan päls är mer trolig att trassla sig, och kaninen riskerar dessutom att svälja så mycket hår när den putsar sig att den får problem med matsmältningen.
Kaninens klor växer hela tiden. Ute i naturen nöter de vilda kaninerna ned sin klor i rask takt, bland annat eftersom de gräver ut hålor under marken. Om din kanin inte har möjlighet att nöta ned klorna på egen hand (vilket den troligen inte har) måste du klippa klorna istället, annars blir de alldeles för långa och orsakar problem för kaninen.
En vanlig teknik är att slå in kaninen i en handduk (som ett lindebarn) för att minska risken för att den ska sprattla, försöka fly och riskera att bli skadad under klippningen. Sedan använder en man en vass kloklippare. Klipp inte för nära klofästet, för då riskerar du att klippa i den levande delen av klon – vilket både gör ont för kaninen och orsakar blödning. På kaniner med mörka klor kan det vara svårt att se var den levande delen börjar inne i klon, så på dessa kaniner det är extra viktigt att trimma klorna ofta så att de inte får jättelånga klor som den levande delen sträcker sig långt in i.
I första-förbandslådan bör man ha blodstillande pulver som hjälper till att stoppa blödningen om kaninen skär sig eller om du råkar klippa en klo för nära klofästet.
Om du upptäcker valkar och nötsår på kaninen är det troligen för att den inte har tillräckligt mjuka platser att ligga och vila sig på. Ge den mer hö och gärna också en mjuk säng, till exempel en hopvikt fleece-filt.
Om kaninen har valkar och nötsår på fötterna kan det beror på att underlaget i buren inte är bra.
Om kaninens klor får växa sig för långa kan det få kaninen att lägga för mycket vikt på vissa delar av bakbenen, där valkar och nötsår kan uppstå. Detta åtgärdas genom att man klipper ned klorna.
Viktigt: Om kaninens livsmiljö är fuktig och/eller smutsig ökar risken för infektioner i nötsåren.
Kaninen ska alltid ha tillgång till stora mängder färskt hö så att den kan tugga mycket. Detta tuggande hjälper till att nöta ned tänderna. Kaninens tänder växer hela livet och blir tänderna för långa är det betydligt svårare att åtgärda än för långa klor.
Det är viktigt att kaninen inte bara nöter ned tänderna utan också att det sker någorlunda jämnt så att inte några vassa spetsiga punkter uppstår som kan skada kaninen.
Om framtänderna i överkäken och underkäken inte sitter rätt i förhållande till varande behöver kaninen tas till veterinären. Det kan bli aktuellt att dra ut en eller flera tänder för att åtgärda problemet.
Ett felaktigt bett som inte åtgärdas kan göra att kaninen inte kan nöta ned sina tänder som den ska, och tänderna kan börja växa ut helt fel – som ”elefantbetar”.
Problem med bettet kan givetvis också göra det svårt för kaninen att tugga maten som den ska, vilket i sin tur kan leda till att den inte äter tillräckligt eller att den får matsmältningsproblem.
Om veterinären behöver dra ut en eller flera framtänder kommer du att få instruktioner om vad du behöver tänka på framöver när du ger kaninen mat. Du kan till exempel behöva skära vissa grönsaker i mindre bitar. Att äta pellets och hö utan framtänder brukar inte vara något problem, eftersom kaninen kan tugga med tänderna som sitter längre in i munnen.
Det är bra att ta sin kanin till veterinären en gång på år för att göra en hälsoundersökning. Problem som upptäcks på ett tidigt stadium tenderar att vara både enklare och billigare att behandla, och det minskar också lidandet för kaninen.