Här nedanför hittar du några exempel på hälsoproblem som kan drabba kaniner.

För många hälsoproblem är det svårt för ägaren att upptäcka symptom på ett tidigt stadium, för kaniner har en naturlig instinkt att försöka verka så friska som möjligt även när de är sjuka, svaga och har ont. Ute i det vilda håller rovdjuren koll på kaninflockarna och den kanin som verkar svagare än de andra är den som den hungriga räven kommer att attackera, så det är viktigt att hålla skenet uppe så länge det bara går.

Vi rekommenderar att man låter en veterinär inspektera kaninen en gång per år.

Livmodercancer

En mycket vanlig dödsorsak hos honkaniner är livmodercancer (av typen adenocarcinom).

Sjukdomen kan vara svår att upptäcka på ett tidigt stadium, och när kaninen väl har får sin diagnos har cancern vanligen hunnit sprida sig till andra delar av kroppen.

Ett varningstecken som kan tyda på livmodercancer hos kaninen är en blödning från slidan. Det är lätt att missa, eftersom blödningen ofta är så pass liten. I vissa fall misstas det för att handla om blod i urinen.

Hos dräktiga honor kan livmodercancer orsaka en problematisk graviditet och sjukdomen kan orsaka missfall.

Om du inte ska använda din kaninhona för avel är det bäst att sterilisera henne. Detta kan göras redan vid sex månaders ålder. Veterinären tar bort både livmoder och äggstockar, så det finns inte något organ kvar att få livermodercancer i. Värt att tänka på är också att sterilisering förebygger juvercancer.

Öroninfektion

Hos vissa kaninraser har man medvetet avlat fram öron som är hängande istället för de upprättstående öron de vilda kaninerna har. Hängande öron innebär en ökad risk för öroninfektioner, eftersom ytterörat stänger till och skapar en miljö där patogener lätt växer till sig.

Förebygg öroninfektioner genom att dagligen inspektera kaninens öron och varsamt rengöra vid behov. Se till att kaninen lever i en miljö som är ren och fräsch.

Vid öroninfektion brukar veterinären i första hand rekommendera rengöring och behandling med örondroppar. Oral antibiotika skrivs bara ut i allvarliga fall, eftersom en antibiotikabehandling som påverkar hela kroppen kan vara farlig för kaninen. (Du kan läsa mer om detta längre ned.) I allvarliga fall, då innerörat har fyllts av var, kan en operation bli nödvändig.

Det är vanligt att samma individ får öroninfektioner gång på gång hos kaniner med hängande öron, eftersom det grundläggande problemet med örats anatomi kvarstår.

Cheyletiella

Cheyletiella är namnet på ett släkte parasiter som kan infektera bland annat hundar, katter och kaniner.

Hos kaninen kan parasiterna leva i den yttre delen av huden. Ryggen är ett vanligt startområde. Tidiga symptom är mjäll-liknande hudflagor, sedan kan det uppstå sår, sårskorpor och kala pälslösa fläckar. Intensiv klåda är vanligt, och i sådana fall kommer kaninen desperat att försöka klia sig och kan skada sig själv för att det kliar så mycket.

Om kaninen får cheyletiella i öronen bildas massor av torra bruna ”mjällflagor” och tillståndet kallas för öronskabb. Underliggande vävnad blir samtidigt irriterad och sår kan uppstå. Det kan bli så mycket flagor att det fyller hela hörselgången. I allvarliga fall sprider sig parasiterna från öronen till andra delar av kaninens huvud.

Cheyletiella behandlas med parasit-dödande medel, antingen utanpå kaninen eller genom injektion.

Öronskabb behandlas med rengöring och örondroppar. Detta kan göra mycket ont för kaninen eftersom de skadade öronen är så känsliga, så ofta är injektionsbehandling att föredra.

Givetvis är städning av hela livsmiljön också helt nödvändig för att få bukt med parasiterna.

Parasiterna sprider sig enkelt till andra husdjur, så det kan vara nödvändigt att behandla fler medlemmar av hushållet för att förebygga en rundgång.

Det rör sig om en motståndskraftig parasit och ofta krävs upprepade behandlingar.

Pasteurellos

Det är mycket vanligt att kaniner bär på bakterien Pasteurella multocida i bihålorna. Så länge kaninens immunförsvar fungerar som det ska är detta inte något problem.

Om något händer som försämrar kaninens immunförsvar kan bakterien växa till sig och orsaka sjukdomen Pasteurellos.

Exempel på sådant som kan försvaga kaninens immunförsvar är felaktig kost, att luften är för varm, att ventilationen är för dålig, trängsel, eller att kaninen stressas på grund av flytt.

Pasteurellos kan orsaka symptom från många olika delar av kroppen, eftersom bakterien sprider sig från bihålorna till resten av kaninen. Exempel på vanliga problemområden är de övre och nedre luftvägarna, mellanörat, tårkanalerna, huden, njurarna och urinblåsan. Hos honor kan livmodern infekteras. Slem/flytningar/rinningar från ögon, öron, näsa och/eller vulva kan vara symptom på sjukdomen. Andra exempel på symptom är trötthet, aptitlöshet, förändrad avföring, balansproblem, andningssvårigheter och att kaninen lutar huvudet åt ena sidan.

Kaninen måste omedelbart tas till veterinären eftersom pasteurellos är en allvarlig sjukdom. Den är också svår att behandla eftersom kaniner är så känsliga mot antibiotika. Veterinären måste noga utforma antibiotikabehandlingen.

Förvuxna tänder

Kaninens tänder växer hela livet, precis som våra naglar, och måste ständigt nötas ned för att inte orsaka problem. Förvuxna tänder beror ofta på att kaninen har fått för lite hö och för mycket av andra sorters mat, eftersom hö kräver intensivt och långvarigt tuggande.

Hos vissa kaninraser har människan avlat för att de ska få kortare nosar än vad vilda kaniner har, och hos dessa kortnosiga raser är risken för tandproblem högre.

När tänderna väl har växt sig för långa kan det skada passformen tänderna emellan, och sedan blir problemet värre och värre eftersom kaninen inte kan nöta ned de felaktiga tänderna.

Tecken på att något är fel är förstås att tänderna är för långa och sitter fel, men även mer subtila symptom kan uppstå, som ökad salivering som gör kaninen blöt på haken och bringan. En kaninen med felaktiga tänder kan inte äta som den ska. Sår och infektioner kan uppstå i och kring munnen, inklusive tunga och läppar.

Långvariga problem med att äta leder till att kaninen svälter ihjäl eller dör av relaterade sjukdomar.

Behandling

Man bör inte själv försöka klippa av eller fila ned tänderna, eftersom det är lätt att skada kaninen. Sprickor kan bildas i tanden som går djupt ned i tandköttet, och där blir det lätt infektion.

Ta kaninen till en veterinär med stora kunskaper om kaniner och gnagare och låt veterinären skära av tänderna. I vissa fall krävs av kaninen sövs.

Om bättre kost inte löser problemet kan det återkomma gång på gång. Att dra ut tänderna kan bli aktuellt.

Aptitlöshet

Aptitlöshet är inte en sjukdom i sig utan ett symptom på att något är fel med kaninen. Kaniner är bra på att dölja att de mår dåligt, så aptitlöshet kan vara ett av de enda varningstecknen du får i ett tidigt skede av en sjukdom och man bör därför inte ignorera detta symptom.

h2

Bäst är att kontakta veterinären, eftersom det finns så många olika sjukdomar och problem som kan orsaka aptitlöshet. Alternativt kanske kaninen har aptit, men kan inte äta på grund av någon annan anledning, t ex tandproblem eller sår i munnen.

h2

Ovanligt lös avföring

Släpper din kanin då och då ifrån sig ovanligt mjuk avföring som till konsistensen påminner mer om lös chokladpudding än om normalt kaninbajs? Är det vanligast att det sker under natten? Luktar den lösa avföringen starkt och har en tendens att smutsa ned pälsen på kaninen?

Detta är troligen en blindtarmsavföring, och detta är vanligen (men inte alltid) ett tecken på att kaninens kost innehåller för mycket kalorier och för lite fibrer.

Vattnig diarré

Att kaniner drabbas av äkta diarré, då avföringen kommer ut i flytande form, är ovanligt. Kontakta omedelbart veterinär om detta inträffar. Det finns infektioner i matsmältningssystemet som kan orsaka kaninens död på mindre än en dygn.

Sår på den viktbärande delen av bakbenets baksida

Denna typ av sår kan ha flera olika anledningar. Här är några exempel:

• Att underlaget där kaninen tillbringar mycket tid inte inte bra, t ex för hårt
• Att kaninen ofta blir skrämd och börjar trumma med bakbenet
• Att något har skadat hårväxten
• Att kaninen är överviktig
• Att kaninburen är smutsig
• Att klorna är för långa

Såren kan lätt bli djupa och infekterade och kräva både bandagering och antibiotikabehandling. Givetvis måste också den underliggande orsaken åtgärdas.

Nedsatt magsäcksmotorik (”Trumsjuka”)

Om kaninen inte längre släpper ifrån sig avföring som normalt kan det bero på att rörelserna i mage-tarm systemet har avstannat. Tillståndet kan kompliceras av gasbildning i magsäck och/eller tarm. Om svullna organ trycker på omgivande organ är det mycket smärtsamt för kaninen. Den slutar vanligen äta och verkar inte må bra.

Att matsmältningssystemets rörelser plötsligt avstannar kan beror på flera olika saker. Här är två exempel:

• Något annat hälsoproblem har fått kaninen att sluta äta, så att matsmältningssystemet inte har något att jobba med.
• Kaninen har under en längre tid fått en olämplig kost, med för lite fibrer.

Beror det på hårbollar i magsäcken?

Förr trodde man att detta tillstånd berodde på hårbollar i magsäcken, men numera vet man att ansamlingen av hårbollar i magsäcken uppstår först efter att rörelserna har avstannat. De är alltså ett resultat och inte en orsak.

Starkt revirhävande hos hannar

Vissa könsmogna hankaniner kan utveckla ett starkt revirhävande beteende. De urinmarkerar sitt revir med skarpt luktande urin, blir aggressiva och attackerar andra kaniner (och ibland även ägaren). Det är vanligt att de slutar rengöra sig själva och snart har de fått en missfärgad och kletig rumpa.

Bästa sättet att förebygga är att kastrera (operera bort testiklarna) på kaninen. Detta kan göras redan vid cirka 5 månaders ålder.

Starkt revirhävande är extra vanligt hos dvärgkaniner.

Ett varningens finger för antibiotika

I vissa fall behöver en sjuk kanin behandlas med antibiotika, men det är alltid riskfyllt och bli därför inte förvånad om veterinären är restriktiv med att förskriva antibiotika.

Om antibiotikabehandling krävs brukar man i första hand försöka behandla utanpå kaninen, till exempel med antibiotikadroppar i öronen om det rör sig om en öroninfektion. Först om detta inte fungerar tar man till en antibiotikabehandling som påverkar hela kroppen.

Vissa sorters antibiotika ska aldrig ges till kaniner eftersom de är så farliga för kaniner. En antibiotika som fungerar utmärkt för till exempel katter kan vara dödlig för kaniner.

Vad gäller övriga sorters antibiotika ska man vara medveten om att antibiotikan kommer att ändra den normala mikrobiella balansen i kaninens matsmältningssystem, och detta är väldigt svårt för kaninen att återställa. De goda bakterier som kaninen behöver kommer att dödas av antibiotikan. Detta kan innebär att maten inte smälts som den ska, gifter kan bildas och farliga bakterier kan ta över.